Från början

Det är väl alltid bäst att börja där.

Tanken var inte alls att vi skulle para Fidelie i vår utan det var utställningar som vi skulle koncentrera oss på.

Jag (Carina) har nämligen tänkt mig en valpfri semester i år och Fidelie trodde vi redan löpt vi jul.

Hon löper väldigt "tyst" som det kallas.

Men på utställning i Moheda tyckte hanarna hon var stjärnan i den bollhallen och med tindrande ögon följe de hennes steg som räckte till excellent och en 2 plats i sin klass.

Som vanligt pratar man med andra kring ringen och Gunilla och jag började fundera och diskutera.

Vi hade redan innan bokat tid för ögonlysning och gentest.

Det var ju liksom ett "omen".

Vi kom fram till detta är meningen.

Vem skulle då få äran att träffa vår fina Fidelie.

Återigen en hane som jag/vi haft ögonen på länge.

En mycket framgångsrik hane som lämnat flera lovande avkommor både exteriört och inte minst och viktigast mentalt.

En hane som jag tänkt använda redan för 6 år sedan men ångrade mig i sista sekund inte på grund av hanen utan en ingivelse.

Låt oss stolt presentera 

SE U(U)CH DK UCH NO UCH SE V-11 LINE SAM SOMEONE TO HUG

Så en dag när stickan visade:

Då var det dags att planera avfärd .

Efter många roliga timmar i bilen med endast en extra runda i en rondell var vi framme hos Johan och Hugo.

(Vi är liksom rätt kända felkörare)

Hugo är ju numera en glad pensionär på 10 pigga år och så fin i sin sportfrisyr.

En underbar ljuvlig hund som har "DET"

Skulle nu tycke uppstå?

Fidelie tyckte väl till en början att jag får väl borsta av mig resdammet åtminstone.

Men sen så efter lek och uppvaktning blev det en helt naturlig parning med ett häng på 15 min.

Jag/vi lämnar aldrig hundarna ensamma i ett häng.

Alldeles för mycket kan hända tex ett ljud och någon blir rädd och försöker dra sig ur innan hanens svullnad lagt sig.

 Kan bli tråkiga och onödiga skador.

 Nu är det bara att vänta och se!